Dämonpodden

När vi spelade in det här avsnittet om amerikansk politik hade det amerikanska valet i november 2024 ännu inte skett, men vi hade nog på känn vad som skulle komma att hända. Nu när våra värsta föraningar blev sanna är det nästan än mer intressant att se dessa två klassiska satirer om amerikansk politik i skenet av en lika bisarr verklighet.

Det tog en liten stund att få ut denna konversation om 2 x John Blackthorne och hans upplevelser i 1600-talets Japan i flödet, men nu är vi äntligen här och redo att diskutera allas favoritserie från i våras (och för vissa av oss från våran barndom). Med oss har vi vår favorit, Rikard Söderlund.

Vi får be er som längtade efter samuraisnack att ha ytterligare tålamod: vi kände behovet att slänga in ett bonusavsnitt tillägnat vår bästa och mesta lyssnare Ellen Färm som önskade ett avsnitt om hundfilm. Så vi pratade i några timmar om filmvärldens allra mest älskvärda vovvar: Lassie och Cujo.

Buster Keaton är en av den vita dukens allra mest kända komiker, en av de "tre stora" som fick publiken att skratta som allra mest för hundra år sedan. Pierre Etaix är kanske lite mindre känd, förutom möjligen i Frankrike, men där fick han publiken att skratta under 60-talet med sina komedier som ibland var tydligt inspirerade av stumfilmskungarna. Vi tittar på en av Busters klassiker, SEVEN CHANCES och den av Pierres filmer som är mest tydligt inspirerad av Buster: LE SOUPIRANT eller FRIAREN.

Richard Starks gangsterkaraktär Parker har filmats ett par olika gånger, och vi har tittat på två filmatiseringar av den första Parker-boken THE HUNTER: Lee Marvin i POINT BLANK och Mel Gibson i PAYBACK. I ingen av dessa filmer får han behålla namnet utan han är Walker i den ena och Porter i den andra, något som inte alls blir förvirrande vid olika tillfällen i avsnittet.

Många är vi som uppskattade Andrew Haighs ALL OF US STRANGERS när den kom till svenska biografer tidigare i år. Men några har kanske missat att den är byggd på en japansk roman från 80-talet och att den romanen redan filmats en gång, just i Japan på 80-talet. Så vi letade upp Nobuhiko Ôbayashis THE DISCARNATES på archive.org och jämförde med den nya filmen. Det blev en intressant diskussion om sex, sorg och spöken i både öst och väst.

Fenomenet att en lyckad film från resten av världen nödvändigtvis ska behöva filmas om av Hollywood är lika gammalt som Hollywood självt. Men sällan har det fungerat lika bra som när William Friedkin, efter sin succé med Exorcisten, bestämde sig för att göra om en av världens mest spännande filmer, FRUKTANS LÖN. Det går att argumentera för att resultatet, SORCERER, är den mest lyckade av alla Hollywood-remakes och bara det är ju anledning nog att snacka om dem båda två.

GRRRARWRRWRGH! Det har gått 70 år sedan monstrens konung, Godzilla, stampade in på scenen och krossade hela Tokyo i bara farten. Så vi ville ta tillfället i akt och titta tillbaka på filmen som startade det hela, Ishiro Hondas GODZILLA från 1954 och på en av de senare försöken att starta upp det hela på nytt, Hideako Annos SHIN GODZILLA från 2016. Vi tar även en närmare titt på hur amerikanerna klippte om originalfilmen för att inte få att den att handla riiiiktigt lika mycket om den där bomben de hade släppt på Japan. Så de klippte bort de jobbiga bitarna och klippte istället in Perry Mason som tittar på och kommenterar när Godzilla stampar omkring.

Många är de nyinspelningar vi diskuterat, men mer ovanligt är att en och samma regissör bestämmer sig för att göra om en film som de redan gjort. Men precis det gjorde den gode Alfred Hitchcock. När han på 50-talet hade fått sådan status i Hollywood att han nu hade tillgång till större budget och kändare skådisar bestämde han sig för att göra om en av sina mindre kända brittiska filmer från 30-talet, MANNEN SOM VISSTE FÖR MYCKET. Men var det andra gången gillt eller är vi kanske mer förtjusta i den mindre, svartvitare, tajtare varianten från 30-talet?

Fritz Langs mytiska seriemördarklassiker M har fått ett par olika remakes, men vi tror vi kanske hittade den mest intressanta när vi parade ihop den med den EL VAMPIRO NEGRO, en systemkritisk noir med feministiska undertoner skapad i paret Perons Argentina.

Ännu ett år har gått och ännu en helg har spenderats med att diskutera det årets bästa filmer! För fjärde året på raken försöker vi samsas någorlunda om vilka filmer som förtjänar en plats på Topp 20!

Stanley Kubricks version av The Shining anser nu vara en klassiker, men när den först släpptes var den inte så populär, framförallt inte hos förlagans författare Stephen King. Han kritiserade filmen öppet och 17 år senare fick han möjlighet att själv skriva manuset till en TV-filmatisering av boken som han hoppades skulle göra hans bok mer rättvisa. Blev det så, eller är författare inte alltid de bästa bedömarna av sina egna filmatiseringar? Vi har med oss King-superfanet Roger Svensson för att bedöma saken.

Under det tidiga 40-talet retades Howard Hawks med sin kompis Ernest Hemingway och sa att han skulle göra en succéfilm av hans värsta bok, "To Have and Have Not". Filmen blev i slutändan mer uppmärksammad för förhållandet mellan Humphrey Bogart och Lauren Bacall än för något som kom från Hemingways bok. Så det fanns utrymme för ytterligare en filmatisering sex år senare. Det blev inte en lika stor succé, men den är defintivt mer trogen Hemingway och kanske även en bättre film?

Dämonpodden är av sin natur alltid en nördig affär, men ibland tillåter vi oss att bli lite extra nördiga. Som denna gång när vi bjuder in våra rollspelande vänner Nicklas Andersson och Rikard Söderlund för att diskutera de två Hollywood-filmer som gjorts baserade på Dungeons & Dragons och för att förklara varför Dungeons & Dragons INTE ALLS är samma sak som Drakar & Demoner.

Humor kan vara en motståndshandling, vilket Ernst Lubitsch bevisar med sitt mästerverk från 1942 om en skådespelartrupp i Warszawa som blir inblandade i kampen mot Hitler och nazisterna. 40 år senare försökte Mel Brooks och hans medarbetare Alan Johnson upprepa konststycket, men frågan är om de lyckades?

Alla de bästa poddarna tenderar ha ett s.k. "förlorat avsnitt", något som spelades in men sen av en eller annan anledning aldrig släpptes. Det här höll nästan på att bli vårt. Det spelades nämligen in förra året men har haft en lång väg fram till era öron. Men nu får ni äntligen höra när vi diskuterar en av alla tiders bästa noir-filmer och en av alla tiders mest poänglösa remakes.

Tomorrow and tomorrow and tomorrow. Så länge har ni fått vänta på att höra oss tala om den skotska pjäsen, vars namn enligt legenden bara får sägas under specifika omständigheter som vi bryter 1½ minut in i detta avsnitt. Är Toshiro Mifune den hetaste Macbeth? Hur gillar vi våra häxor? Och hur många profetior är egentligen rätt mängd profetior? Detta och mycket mer denna gång!

Det tog oss längre tid än de flesta poddar, men efter fyra år i era appar är vi beredda att fira vårt 100:e avsnitt! Och det gör vi med en titt tillbaka på en sann svensk klassiker (och enligt vissa listmakare fortfarande Sveriges bästa film): Victor Sjöströms filmatisering av Selma Lagerlöfs Körkarlen, från 1921. Och lite mindre känt gjorde även Arne Mattsson en film av samma historia 1958. Vi tar med oss Fredrik Adolvsson och glider ut i nyårsnatten såhär lagom till påsk.

Har man inte släppt ett avsnitt på 2½ månad så får man väl göra upp för det genom att släppa sitt längsta avsnitt någonsin! Ta del av när Kalle, Björn, Olof och Fredrik Adolvsson samlades runt ett bord med spelkort och (för?) många öl för att gemensamt bestämma vilka förra årets 20 bästa filmer var.

Många är westernlegenderna och alla är de döda. Få dog mer berömt än Jesse James, skjuten i ryggen av sin kollega/kompis/rival/kärleksintresse Robert Ford. Denna historia har berättats på film otaliga gånger, men vi fokuserade på de två filmer där det är Ford snarare än James som står i rampljuset. De visar också en del på vilka förändringar som skett inom genren under de 60 år som skiljer dem åt.