Hultling Och Röör I P4

I detta avsnitt bjuder Gunilla på spännande möten från året som gått. Medverkar gör bland annat den broderande journalisten Krister Persson från Borås. Anna Lilljequist som miste sin skog i den förödande stormen Gudrun. 85-åriga Kajsa Wengström som flera gånger i veckan läser sagor runt om på förskolor i Skara samt dansbanefantasten Bror Halvarsson som berättar om Jämtlands förnämsta dansbanor.

Jag har frågat mina vänner under årens lopp om deras barn får vara med och klä granen. Aldrig i livet! säger en del. Hur skulle det se ut? Med popcorngirlanger och dagishantverk? Absolut! säger andra - det är ju barnens högtid! Och så finns allting däremellan. I vårt fall blev det så att sonen Victor lärde sig efter hand att disponera vårt granpynt fint och hitta - i mitt tyckte då - fina kompositioner av våra saker. Men det har inte varit utan diskussioner eller meningsutbyten om varför saker ska hänga just på den eller den grenen... Det säljs ungefär 3 miljoner julgranar i Sverige varje år och så länge folk inte bråkar om vad som gäller på temat gran, dess pynt eller andra dekorationer så är det väl härligt att det är olika. Bara det blir som JAG vill. Hemma hos oss. -Katarina Hultling På lördag handlar det om granen och pyntet inför jul. Hör Sten Ripén berätta om familjens hus och trädgård som varje jul lyses upp av över 300 000 lampor och Maria Wiker som bestämmer precis hur granen ska se ut - och om bar

Veckans program handlar om något som vi har väldigt gott av den här årstiden. Mörker. Om hur det mörka kan vara både skrämmande och underbart. Hur är det att leva på en plats där det är mörkt dygnet runt? Vad händer med vår rörelsefrihet när mörkret sänker sig och hur är det att vara mörkrädd? Ja, det är några av frågorna som kvällens gäster kommer att ge svar på. Medverkar gör den mörkrädda polisen Mattias Fredlund. Astronomen Tom Callen som menar att det råder brist på äkta mörker. Konstnären Rebecka Bebben Andersson som just nu är aktuell med en utställning som handlar om hur mörkret krymper staden. Folklivsforskaren Ebbe Schön som menar att mörker det är saltet i den soppa som vi kallar vår existens. Samt Martin Mannela som bor i Sveriges nordligatse by där det just nu är mörkt dygnet runt.' Producent: Emmy Bergkvist

Jag tycker kärleken till ett eller flera favoritlag är viktig, men jag önskar ofta att det var lite mer det genuint GLADA som upplevdes på arenorna. Att folk strömmade dit med barn och familjer och såg fram emot att glädjas på läktaren - och sedan jublade för det att favoritlaget vann. Att aggressioner och slagsmål på eller utanför plan är så vanligt att det nästan räknas som att det hörde till sporten - det kan jag aldrig förlika mig med. Nej, jag kan verkligen längta tillbaka till hejaramsornas tidiga Heja heja friskt humör - det är det som susen gör. Heja heja heja!. Det är jordnära och enkelt - och det gillar jag. Katarina Hultling I lördagens program handlar det om kärleken till laget. Tidigare statsministern Ulf Adelsohn berättar om hur han skriker och har sig när Djurgården spelar medan Linda Sembrant från damlandslaget i fotboll berättar vad hon känner när folk hejar. Journalisten och författaren Lars Nylin pratar om arenan som ett tempel och Argentinaälskaren Susanna Bellafesta berättar om sin kärle

Kobbar, skär, holmar och öar. Stora delar av vårt land omges av skärgårdens långa rader av saltstänkta pärlband. Många av oss besöker klipphällarna en varm sommardag eller kanske kryssar mellan skären en seglande semester. Enstaka besök på underbara platser som ger oss varma fina minnen. Men hur är det egentligen att bo i skärgården? Längst ut i havsbandet när vintern sluter sitt järngrepp? Och hur är det att ha skärgården som sin stora inspirationskälla, sin musa? Gäster i programmet är Malin Blomquist, undersköterska som jobbar med hemtjänst i skärgården. Olle Fernlöf, som gick från att vara frisör i Stockholms innerstad till fiskare i yttre havsbandet. Alf Anderin som bor med sin familj långt, långt ut på en ö i skärgården - hur är det att växa upp så? Samt författaren Viveca Lärn om sin stora inspirationskälla och skådespelaren Samuel Fröler om den populära serien Skärgårdsdoktorn.

"Jag och min sambo köpte hund för att vi båda växt upp med hund. Katt var aldrig aktuellt och inget annat djur heller. Kanske katter är lite för självständiga - och att jag ville lite mer ta hand om vårt husdjur. Många har fiskar, det är ju vackert som sjutton - när akvariet är rent! Men fy för att göra det rent! Och inte så gosigt precis. Hur många föräldrar har inte köpt hamstrar till sina barn? Gosigt och mysigt, visst, men jag har hört de föräldrar som medvetet köpt hamster när de fallit till föga för sina barns önskan om husdjur - för de lever bara 2 år så där. En kvinna jag känner köpte en kanin till sin dotter - men den blev kvar när dottern flyttade hemifrån... Och levde rövare i huset i 10 år till! Till mammans stora förtret. Men hon kunde ju inte göra sig av med den. Det var ju dotterns!" -Katarina Hultling I lördagens program handlar det om våra husdjur. Vi får besök av taxälskaren Yrsa Stenius, reptilägaren Syrene Falck, etnologen Jonas Engman och hundpsykologen Anders Hallgren. Det blir ett samta

Om vi ska dra roten ur det här med roten. Själv är jag ingen matematiker, men jag kan ändå räkna ut betydelsen av att kunna betyda någonting. Hur det känns att vara betydelsefull, eller att känna att andra är betydelsefulla. Att veta varifrån jag kommer och vart jag är ämnad att gå. Och kanske betydelsen av att jag gick någon annanstans istället. - Gunilla Röör Släktforskningen är idag en folkrörelse. Man uppskattar att ungefär 200 000 personer i Sverige är aktiva. Men vad är det som driver så många människor att ge sig ut på jakt efter sina rötter? Och vad är det egentligen de letar efter? I veckans program medverkar Anna-Karin Hermodsson, landsarkivarie på Landsarkivet i Uppsala. Lena Landstedt Hallin, läkare och släktforskare. Barbro Stålheim, ordförande i Sveriges släktforskarförbund. Angelica Wallgren, exekutiv producent för SVT:s Vem tror du att du är och Patric Sundell som har startat ett nätverk för unga släktforskare. Alla berättar de om den stora passionen släktforskning. Producent Emmy Bergkvist

"Jag var och lyssnade till Sveriges hittills ende astronaut, Christer Fuglesang, förra veckan. Det var spännande så det räckte att höra honom berätta om rymdfärder, rymdpromenader och forskningen däruppe i det okända. Men jag kunde ändå inte låta bli efteråt att tänka: vad ska vi till Mars och göra? Räcker det inte att vara i den del av universum som vi redan känner till? Vad är det som är så avgörande viktigt med att sträva längre och längre ut i rymden? Har vi inte nog med problem att lösa på jorden? Det var grunden till detta program." -Katarina Hultling I lördagens Hultling i P4 handlar det om rymden. Entreprenören Pigge Werkelin berättar om rymdresan han beställt, rymdforskaren Sven Grahn kommer och talar om rymdhistorien. Elli Virtanen som går andra året på Rymdgymnasiet i Kiruna berättar om astrobiologi och science fictionbokhandlaren Maths Claesson kommer och pratar om rymden i litteraturen. Producent: Erik Klarén

På kvällen tänder vi levande ljus som speglar sig över de röda tegelgolven. Äntligen har vi hittat ett nytt hem. Tid för att kunna vara hemma och ändå få plast. Vi lutar oss tillbaka och lyssnar. Det är då vi hör det, vi hör det. Ja vi hör det. Ett svagt vinande enerverande ljud, som av en elektrisk spindel som spinner ett evigt nät. Ett metalliskt surr från ingenstans och ändå överallt ifrån. Ett husets egna stålullsspinnande blodomlopp. Vi har blivit med fläkt. - Gunilla Röör Förr var vägarna färre, skogarna större, städerna mindre och människans tillvaro tystare. Ljuden och oljuden omger oss ständigt. Trafikens brus, kylskåpets brummande, mobiltelefonernas signaler, en siren i fjärran. Hur påverkar det oss? Det diskuteras i lördagens program. Medverkar gör Sture Wärlinder som samlar på utrotningshotade ljud. Elin Franzén som är etnolog med särskilt fokus på människors upplevelser av ljuden som möter dem i vardagen. Anders Mildner författare till boken Koltrasten som trodde att den var en ambulans, en bok s

"Om jag räknar snällt så har jag sedan jag flyttade hemifrån, flyttat 20 gånger! Med hela mitt bohag och allt. Jag skulle nog därför inte säga att bostaden i sig är det viktigaste egentligen, utan att livet man fyller bostaden med är viktigast. Men ändå... när livet är gott och vi har bytt bostad har det alltid varit känslan i rummen som betytt mest. Helhetskänslan. I varje bostad har jag tyckt väldigt mycket om somliga saker - och tyckt mindre om andra. Det är ju sällan hundra procent toppenbra från början när man byter bostad och byter man ofta - som vi gjort de senaste åren - så tar det tid innan hemmet liksom sätter sig och blir som man vill ha det." -Katarina Hultling I lördagens Hultling i P4 handlar det om relationen till vår bostad. Katarina får besök av Torkild Akander Michaelsen som bor ombord på en båt med sin familj - mitt i staden, mäklaren Håkan Forslycke berättar om vad folk tror att dom tycker är viktigt när de köper bostad, inredningsskribenten Viveca Carlsson går igenom våra drömbostäder gen

Jag är ung, alldeles för ung för att få följa med. Alldeles för ung för att gå på dansbana. Ändå så får jag följa med. Min purunga faster har nu tuperat mitt hår, målat mina ögonfransar och förfalskat ett leg. Iförd puffärmsblus med skära rosor och gröna gabardinbrallor sitter jag nu inklämd i baksätet bland fasters kompisar i hennes röda Saab. Vi ska gå på dansbana. - Gunilla Röör I en loge, på en bro eller i ett vägskäl. Ja, det var där som man möttes och dansade till en början. Under förra sekelskiftet började så platserna som enbart var tillägnade dansen att växa fram runt om i landet, dansbanorna. Veckans program handlar om minnen från dansbanorna och möten som sker i dansens virvlar idag. Medverkar gör Håkan Liljeblad och Kjetil Granli från dansorkestern Streaplers. Busschauffören Chri Joge som är ute och dansar flera gånger i veckan. Bengt Starrin, professor i socialt arbete, som just nu skriver en bok om dansbanekultur. Delar med sig av sina dansbaneminnen gör också Bror Halvarsson som tog sparken til

Om någon dör i ens närhet är det en vädigt stor sorg. En plåga kan det ju vara för den eller dem som lever vidare. Men det handlar ju om deras känslor, inte känslor hos den som dött. Jag menar inte att jag inte vill leva! Tvärtom - jag har allt att leva för. Man, barn, familj, vänner - allt. Men om det nu gick så illa att jag dog, då känner jag att det viktigaste är att mina efterlevande kommer ihåg mig, pratar om mig och låter mig vara med i beslut och händelser i deras liv. Att jag dött kan de ju inte göra något åt, men de kan hålla minnet av mig levande i deras vardag. Och göra något gott av det. -Katarina Hultling I lördagens program handlar det om döden. Ragnar Hedenius, 81, kommer till studion och berättar om sina detaljerade planer han har för sin begravning och om hur lättad han blev när han insåg att kunde styra hur han skulle dö. Ragnars barnbarn Karin Gyllenklev kommer också och berättar om hur det är att ha en så planerande morfar. Prästen Kristina Ljunggren talar om sin professionella relation t

Är det rädslan för att åldras som gör att jag värjer mig mot tantbegreppet? Är tant för mig en punkt snarare än ett kommatecken? Eller ett utropstecken kanske som säger att nu är det kört. Istället för ett frågetecken som utslungar en möjlighet, vad kommer nu då? - Gunilla Röör Bland långkok, manglade lakan och jävlar anamma. Bland papiljotter, poplinkappor och spetsbroderi. I veckans program är det tanten som står i fokus! Hennes historia och framtid. Är hon utrotningshotad eller på frammarsch? Medverkar i programmet gör Marianne Liliequist, professor i etnologi, en av de som står bakom antologin: Tanten vem är hon? Gunilla Pontén, modeskapare, som slår bakut när hon blir kallad tant. Eva Björk, konstnär, som driver världens första tantmuseum. Maj-Britt Axelsson, tant, som berättar om sitt liv i boken De sista tanterna och Mia Lindgren, hemslöjdskonsulent, som är på gång att starta en tantkurs. Producent Emmy Bergkvist

Jag är född i Stockholm och känner att mina rötter finns här. Men, jag känner inte att jag har samma innerliga kärlek till min hembygd som människor i andra delar av Sverige verkar ha. Är det för att Stockholm är en stor stad, eller är det bara landsbygd som ger hembygdskänsla? Eller är det för att Stockholm består av så många hitflyttade att det inte blir samma sak här? Det finns många Storstockholmare som flyttar hem och rotar sig i den del av Storstockholm som man kommer ifrån. Söder eller norr om stan påverkar många. Det är ju också en form av känsla för sin hembygd - men är det samma känsla som för den som är från Dalarna eller Småland? Och vad är Stockholmaren i andras ögon - dryga nollåttor? Det känns ju inte helt bra att definieras som kaxig och märkvärdig bara för att jag råkar ha mina rötter i en stad som så många gärna vill komma och bosätta sig i samtidigt som de har sina rötter någon annanstans i Sverige. -Katarina Hultling I lördagens program handlar det om rötter och hembygd. Den föredetta land

Doften som spårhund. Doften som för dig tillbaka till en tappad sko, ett gammalt hårband, till lukten i garderoben i en fuktskadad sommarstuga. Till lukten av dig, en vunnen eller förlorad kärlek. Doften av den ros som minner om ett krig långt borta. Olivlundar.- Gunilla Röör I veckans program handlar det om ett av våra starkaste sinnen och alla de minnen som luktsinnet ger oss. Medverkar gör doftforskaren Johan Willander, Roger Tillberg som är doftblind, Ingvor Andersson som är doftöverkänslig och Inger Mellberg som berättar om sina doftminnen. Producent Emmy Bergkvist

Jag har gått in i klädaffärer och sagt saker som: "Jag söker ett par jeans i storlek häst!. Jag vet inte om det varit ett sätt att skydda expediten, så att hon inte ska känna sig dum när storleken hon föreslår är för liten. Bättre börja riktigt stort och gå neråt... Eller har det varit ett sätt att skydda mig själv - så att jag inte ska bli ledsen när expediten föreslår för trånga byxor. Jag vet inte. Jag har ju tränat mycket genom åren. Tränat och lärt mig vad som är bra kost och mindre bra - och riktigt dålig. Jag vet vad som är nyttigt och onyttigt. Jag vet vad priset är för att äta för mycket av det som gör mig tjock. Ändå är jag ju inte jättetjock. Många ser mig nog som helt normal, men JAG är sällan nöjd med vad jag ser i spegeln. -Katarina Hultling Lördagens program blir Katarina Hultlings premiär och handlar om kroppsideal, bantning och fetma. Vi får höra Kalle Norrhäll berätta om hur han efter många år som överviktig gick ner 45 kilo på ett halvår - men som numera fokuserar på att må bra på insidan.

I detta avsnitt talar Gunilla med sina gäster om sångens krafter. Medverkar gör psykiatern Maria Holstad Högberg, pastorn Beatrice Alm, sjuksköterskan Christina Grape, körsångaren Maj-Britt Steiner och körledaren Caroline af Ugglas. "Näsdukarana åker upp och ner ur handväskan för att till slut ligga ihoprullade som livförsäkringar i våra knutna händer. Vilken musik, vilka sånger, vilka aktörer och vilken sångarglädje. Det är så vackert, så otroligt vackert. Så faktiskt obeskrivligt vackert att det är lika bra att jag slutar och försöka beskriva det. Det obeskrivligt vackra." - Gunilla Röör Från barnsbenens bä bä vita lamm till den smäktande kammarkörens Johannespassion, lusten att låta bär vi alla gemensamt. I veckans program får ni möta personer som alla vill berätta om sin sång och vad den gett dem genom livet. Karaoke ger Maria Holstad Högberg styrka, genom sången blir Beatrice Alm hel och Christina Grape ser möjligheten att genom tonerna hjälpa andra människor. Medverkar i programmet gör också 92-årig

"Vem har inte jagat autografer i unga år? Jag minns en gång när jag stod utanför biografen Lyran på Sveavägen i Stockholm. Det var nyrårsafton och det pågick nyårsvaka därinne med många stora artister, Snön yrde, kylan bet, och jag var en ensam liten knatte vid sceningången, som väntade i nästan två timmar på att showen skulle ta slut. Sent omsider kom dom, hela raden av artister. Alla struntade totalt i den blåfrusne aurografjägaren och hans framsträckta blå autografbok, dom halvsprang förbi för att komma hem till värmen. Alla - utom en! Den unge Lasse Lönndahl stannade i snöstormen, skrev sitt namn och en hälsning och snackade en stund. Sånt glömmer en samlare aldrig!" Ulf Elfving I lördagens program handlare det om samlare hos Ulf Elfving. Vi hör thermossamlaren Bengt Olsson berätta om sitt museum i Delsbo och antikhandlaren Lena Ferdinandsson förklarar hur en samlare ser ut när hen gör ett fynd i butiken. Psykologen Sandra Guteklint berättar för oss hur detta med samlargenen egentligen fungerar och Dan L

I detta avsnitt talar Gunilla med sina gäster om skogen och vår relation till den. Medverkar gör svampexperten Klas Jaegerfeldt, Anna Lilljequist som miste sin skog i stormen Gudrun, Yusra Moshtat som fann tröst i skogen och som hjälper andra invandrare att hitta ut i naturen samt författaren Theodor Kallifatides. ”Jag minns min allra första skog. Den var alldeles enorm. Helt utan slut. Här kunde jag vandra upp och ner och ner och upp längs blåbärsris, tallkottar och stolta svampar. Granar sänkte sina grenar över mig och jag satt i skydd, händelsevis placerad på en fjällskivling. Mina fötter så små, mina ben så korta att dom inte nådde ner till marken. Hit nådde inga rop, inga måsten, inget du skall du skall. Bara frid, frid, frid och åter frid. Men skogen som tycktes mig så stor, så stor, den var egentligen ingenting annat än en mycket liten, liten skog. Min allra första skog var egentligen bara en stig bakom sommarstugan på väg till dass.”- Gunilla Röör Den här veckan handlar programmet om SKOGEN. Om all

"Jag är själv en teälskare - vilket det tog några decennier att erkänna. För riktiga karlar skulle ju inte dricka te, i varje fall inte förr i världen. Det var lite mesigt. Så jag smög lite med böjelsen för te och försökte hålla god min när polarna brölade att de skulle ut och dricka bira. Missförstå mig inte, öl är vansinnigt gott - till maten, eller när man klippt gräsmattan och är uttorkad och tungan hänger utanför som på en S:t Bernhardshund. Men te är toppen vid alla andra tillfällen - svart och starkt som synden. Jag dricker sex koppar om dan. Och numera törs jag erkänna det" - Ulf Elfving Vår dagliga dryck betyder nog mer för oss än vi tänker på. Det kan vara som mysfaktor, glädjekälla, statusmarkerare eller bara som tröst. I veckans program skall prata just om olika dryckers påverkan på oss, ur historiskt perspektiv och ur dagens sociala perspektiv. Medverkar gör Ulrica Söderlind som forskar i mat och dryck ur ekonomiskhistoriskt perspektiv, och teexperten Ashok Kapoor och Henok Fentie som är ölbrygg